Igår förlorade min familj någon som står oss alla väldigt nära. Någon som alltid betytt mycket, som vi växt upp med och alltid funnits För oss oavsett vad. Jag har svårt att tro att det är sant, jag väntar fortfarande på att någon ska ringa och berätta att det bara är ett skämt. Tyvärr lär de inte hända. Jag är så ledsen. Men just nu mest arg, frustrerad. Att veta att han kunde ha överlevt bara om läkarna gjort rätt. Nu tar jag en bloggpaus under helgen och vi åker till Junis. Om jag klarar av att hålla mig borta från bloggen. Jag tänker på dig.