Att vara höggravid och sova är inte det lättaste har jag märkt.
Hur man än vrider och vänder på sig så blir det aldrig bekvämt. Om jag äntligen hittar ett sätt som funkar så är det någon i magen som inte alls tycker om det och sparkar på revbenen tills jag ändrar sovställning igen.

Så klockan sex gav jag upp ens försöka vara sova och klev upp. Har legat vaken de flesta timmar inatt och lyssnat på när Henrik pratar i sömnen, han gör alltid det när han har Jour och mycket att tänka på.
Ibland önskar jag att jag kunde sätta handen på hans huvud och se vad som händer där inne i hans drömmande värld.

Vilket som kanske det är lika bra att vänja sig vid lite sömn, den lär ju inte bli bättre när Emma kommer.
Fast om det är som dom säger att de har samma sömnrytm när de kommer ut som i magen så kommer hon troligtvis sova nästan hela nätterna. Hon verkar vara en dags människa, en pigg en. Fast som tycker om att vara vaken sent, och vissa nätter bråka lite.

Förstår inte när alla säger att jag ska sova allt vad jag kan de sista veckorna för att när barnet kommer finns det ingen tid att sova. Men varför skapa ett sömn beroende? Vänjer jag kroppen att sova hela dagarna kommer det bara bli jobbigare att anpassa sig till mindre sömn.


Kanske inte ser så mycket för de blev inge bra kort men här har ni min lilla Emma