Jag tog med Emma på en eftermiddagspromenad så hon fick sova och Henrik lite vila.
Gick runt som jag brukar, samma vägar jag alltid går. Märker helt plötsligt att jag står utanför ditt hus, som ligger på vägen jag alltid går.

Sedan jag fick veta att du gått bort har jag gått omvägar för att slippa gå förbi, det har varit för jobbigt. Men denna gång tänke jag mig inte för. Det kändes konstigt. Det ser fortfarande ut som det alltid gjort, alla dina saker är fortfarande kvar i fönstrena.

Kan inte förstå att vi bara för någon vecka sedan satt i ditt kök, du skämtade om den smärtan du hade och vi bara skrattade. Hade jag då vetat att du inte skulle leva länge till pga den smärtan hade jag inte skrattat. Jag hade tvingat dig in i bilen och till sjukhuset. Men vi visste ju inte.

Emma träffade dig för första gången då. Hon satt och skrattade och pratade med dig hela tiden.
Du sa: "Du var det sötaste jag sett på länge, du är så cool. Jag tycker om dig" och Emma svarade med sitt största leende. Jag är glad att hon hann träffa dig men är ledsen att hon inte kommer kunna lära känna dig. Men jag kommer berätta allt om dig, ja det som är passande för barnöron då :)

Det finns så mycket att berätta om dig, skulle nog kunna göra en hel blogg. Du var verkligen den knäppaste människan jag känt och det kan nog de flesta hålla med om. Men det fanns ingen som var så snäll som dig.
På min födelsedag varje år så fick jag alltid till middag kycklingmackor och ditt speciella stora ölglas med cola i. Ingen annan fick utan bara jag. När jag flyttade hemifrån var det nog det jag saknade mest.

Du kunde överraska oss på morgonen med "hotellfrukost" där det fanns allt man kunde önska sig, oftast "dagen efter" då man som mest behövde det. Du skämde alltid bort oss med god mat.

Jag och du hade enligt mamma en "paltpakt"(mamma kallades palten). Du blev galen om hon vann i spel och mutade mig så vi skulle fuska så hon alltid förlorade, vilket vi gjorde och hon vann aldrig.
Du älskade sport, och då menar jag all sorts sport.
Kommer ihåg en kväll då du som vanligt satt och tittade på inspelningen av VM 94. När du sett klart gick du till statoil (som vi bodde bredvid) endast iklädd kalsonger och en stor Sverige flagga inlindad runt kroppen och sjöng heja ramsor.



Som sagt ingen var som du. Vi saknar dig och tänker på dig varje dag.
Hoppas du har det bra vars du än är.