Idag var dagen jag bävat för. Dagen det var dags att ta farväl.
Dagen jag var tvungen att se dina barn i ögonen, de jag alltid sett som mina syskon och beklaga deras sorg. Den sorg jag så starkt delar med dem.

Jag kunde inte föreställa mig hur jobbigt det skulle bli och när din dotter läste så fint för dig brast det.

Du ska veta hur omtyckt du är och hur saknad du kommer vara. Jag ville tro att du bara skulle hoppa fram där från något hörn och skrika lurad. Men det gjorde du aldrig.

Vila i frid, du kommer alltid finnas i mina tankar. Du har gett oss så mycket glädje och jag kommer alltid minnas dig med ett leende på läpparna.