Höns mamma

Är exakt vad jag blivit. Hemskt också.
Trodde jag aldrig mig själv.

Och här sitter jag på bussen på
Väg hem efter en middags på stan med Ida, och längtar hem till mitt hjärta.

Bussen kör för sakta. Vill bara hem och pussa på henne. Tänk att jag inte för så länge sen avskydde mammor som var så här.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0