Kanske fått en liten mage ändå :)

Ursäkta den dåliga bilden men inte så lätt att ta kort på sig själv.

Sitter hos Sandra och tittar på när hon rensar hemmet, jätte roligt. :)
Har tagit hand om Casper som är sjuk några timmar för att Sandra hade möte.
Ska strax dra mig hemåt och sova ett tag, inte sovit så värst bra inatt. Hur jag än ligger så är det obekvämt.

Idag är det exakt en månad kvar tills det datumet jag tror att Emma kommer komma.
Så nu hoppas jag att jag har rätt för då behöver jag bara vara gravid en månad till :)
Hade varit otroligt skönt.

Imorgon är det barnmorske tid igen och på fredag föräldrautbildning. Känns roligt,
känns verkligen som att jag inte kan något så kanske är bra med ett eller annat tips.

Nu kommer de bilder jag velat lägga upp. Blev en tur på stan för att köpa nytt minneskort,
så nu kan jag ta kort igen :) Fast blev inte så många, orkade inte ta.


Jag lyckades få upp sängen. Nu ska den bara göras iordning och bäddas fin :)




Vagnen har också fått nya detaljer :)

Inatt har varit en otroligt jobbig natt.
Emma har varit helt galen inne magen, känt som att hon skulle trycka sig ut genom magen.
Gjort hel omvändingar, känns det som. Snurrat runt som en galning.

Var inte det lättaste att sova. När hon väl lugnat ner sig så somnade jag men vaknade lika snabbt av
smärta i högra revben. Vem låg inte där och sparkade om inte Emma.
Försökte trycka ner henne, byta sovställning men inte slutade hon och fy fan va ont det gjorde.
Slutade med att jag gick runt i lägenheten för då vet jag att hon blir lugn.

La mig ner somnade och vaknade av samma sak igen. Tillslut slutade hon, jag somnade.
Sen vaknade jag av senadrag i vaden och skrek rakt ut, henrik min hjälte fattade på en gång och hoppade upp och sträckte ut benet.

Nu ska jag fortsätta pyssla, lägger upp bilder lite senare på vad det är jag gjort. Bjuder nu på lite bilder från när Ida var här och hade sykväll och vi bakade sockerkaka till kvällsfika :)


Sockerkakan äntligen klar



Och den var så god

Nu är den äntligen hemma. Och den är helt underbar.
Testade köra den lite, så lättstyrd. Kommer aldrig kunna köra någon annan vagn
Synd bara att den va tvungen att vara så dyr, men den är nog värd varenda krona.

Det enda som saknas nu är Emma.


Vår älskade Bugaboo Cameleon

Jag förstår inte hur Henrik kan tycka att jag köpt för mycket kläder till Emma och att jag inte ska köpa nå mer.
Gick igenom allt idag, det är ju nästan ingenting :)

Sitter och lyssnar på doplåtar och självklart börjar dessa gravidharmoner leka.
Tårarna bara rinner för varje låt.

Är inte van att vara så här känslig, lite jobbigt faktiskt.

http://dopguiden.se/musik/lista.html

Jag har hela tiden sagt att jag kommer aldrig ta eller lägga ut bilder på min mage utan kläder.
Att andra gör det har jag absolut inget emot men det är inte min grej.
Har alltid tyckt att min kropp är privat och något bara jag och min kille får se.

Men nu för Pollys skull så gör jag ett undantag, Så njut av min halvnakna kropp för de kommer inga fler gånger :)



Jag i vecka 30, 73 dagar kvar till förlossning. Rund och fet :)

Det här med gravidhormoner är inte alltid så lätt att kontrollera eller förstå sig på.
För några dagar sedan så klippte jag Henrik, mitt i allt säger Henrik aj.
Jag hade råkat klippa honom i örat.
Från ingenstans började jag stört gråta, stod bara och grät medans Henrik försökte trösta mig med att
det var inte så farlig och det gjorde inte så ont. Men han måste ju få säga AJ när de gör ont.

Kunde inte sluta grina. Vägrade först fortsätta klippa men tillslut stod jag där med saxen igen.
Tårarna rann och jag klippte det sista.

Fint blev det iaf, bara lite blod och en gråtande höggravid galning

Dom säger att när man är gravid så blir man sugen på det som kroppen har behov/brist av.
Min fråga är bara då, hur mycket behov har kroppen egentligen av socker?!

Går nog inte en dag utan att kroppen skriker efter bullar, godis och glass. Mitt sug är enormt.
I vanliga fall så kan jag hålla mig men det går inte nu, får ingen ro i kroppen.
Nu är det inte så att jag sitter och äter en hel godispåse utan det räcker med en chokladbit eller en bulle.

Har iaf tur att mina sockervärden ligger så bra till. Var lite orolig när jag skulle ta tester idag hos barnmorskan.
Men allt ser bra ut :) (Vilken tur för mig)

I lördags gick vi in i vecka 29.



I vecka 29 är medelkroppslängden ungefär 39 cm från hjässa till häl och barnets medelvikt är 1400 gr. Huvudets omkrets är 27 cm.

 

 

Fett lagras under huden för att ge energi och sköta temperaturregleringen efter födelsen.

Nu är ögonen åter öppna och hinnan över linsen borta. Om barnet skulle födas nu kan ögonen skilja mellan ljus och mörker.
Ögonen får färg vid den här tiden men vilken färg barnet slutligen får vet man inte förrän några månader efter födelsen. Ögonlocken är nu öppna då barnet är vaken och slutna då det sover.


Nu börjar hon bli stor, och det börjar känns.
Bara några veckor till sen kommer hon, helt otroligt.

Känner mig inte så jätte duktigt på att skriva, har inte så mycket att skriva heller.
Dagarna här uppe hos svärföräldrarna är lugna.
Ligger i hamocken, dricker kaffe, läser. Bara tar det lugnt och vilar ut, så som semestern ska vara.
Men imorgon åker vi hem till umeå igen efter 2.5 vecka på resande fot.
Ska bli skönt att komma hem till vardagen och sitt eget hem.
Det är som man säger "borta bra men hemma bäst"

I torsdags gick jag iaf in i tredje trimestern, så nu kan jag visst kalla mig själv för höggravid.
Känner mig inte riktigt det, undra vad jag är om 10 veckor då, extremt höggravid?

Magen växer verkligen för varje dag men ändå känner jag mig inte riktigt stor. Hade det inte varit för alla foglossningar och ryggonten så hade jag nog inte ens känt mig gravid.
Fast det kommer nog. Om några veckor kommer jag nog bara klaga över hur stor jag är.

Nu ska jag göra mig iordning för att fara och heja på Henrik som ska spela veterancupen i fotboll.
Han skadade benet i tisdags så är lite orolig för hur det ska gå.
Hoppas på vinst iaf :)

För alla som inte har fattat det så växer det i min mage en liten flicka. I alla fall enligt de två senaste ultraljuden, kommer det en pojke får han leva med rosa små klänningar :)

Innan jag blev gravid så visste jag att jag skulle få en flicka som första barn, och när jag sedan blev gravid kände jag det på mig på en gång.
Var helt bestämd på att det skulle bli en flicka men vi bestämde oss ändå för att be dom kolla på ultraljudet, och självklart var det en flicka, Henrik som trodde jag hade fel blev lite chockad.

Alla mina syskon som fått barn har bara fått pojkar och på Henriks sida finns det två pojkar och en flicka.
Så chansen att få en pojke var stor.

Att nu komma fram till ett namn är inte det lättaste, speciellt inte när jag och Henrik har helt olika syn på vad som är ett fint namn.
Jag har alltid velat ha en liten Ronja, men han vägrar.

Efter förslag från Henriks pappa att hon ska heta Emma så har hon gjort det. Det enda namn vi kommit överens om att vi tycker om.
Och när jag sitter och säger olika namn till henne så sparkar hon alltid när vi säger Emma.

Så i min mage så bor det en Liten Emma, som om ca 93 dagar kommer ligga i min famn.
(Men Emma du får gårna titta ut lite tidigare) :)

Många frågar mig hur det känns att bli Mamma, och alltid svarar man bara att det känns bra.
Men tycker inte riktigt det går att svara på den frågan.

Att jag blev gravid var planerat, så det var ju inte meningen att man skulle bli chockad när testet visade ett plus.
Men det blev jag. Hade av någon anledning fått för mig att jag inte kunde bli gravid, men som tur var hade jag fel!

Först blev jag bara chockad, fattade ingenting. Trodde inte jag var gravid, tog bara ett test för säkerhetsskull för jag skulle dricka alkohol och min mens var lite sen. Och det blev ingen alkohol!
Henrik var inte ens hemma, fick ringa och berätta på telefon. Han blev nog mer chockad än jag.

Sedan gick man flera dagar i ett lyckorus, tänk att det växte en liten varelse i min mage. Lyckan spreds snabbt till oro, vars man än läste så stod det om missfall. Kanske inte just det man vill höra när man precis fått veta att man ska få en liten bebis. Kan väl säga att jag blev nojig, var orolig precis hela tiden. Och inte blev det bättre när man i V.8 började blöda.
Efter ett för tidigt ultraljud vände allt, vi fick se det lilla livet, ett dunkande hjärta.
Var nog inte fören dess man förstod att det faktiskt bor någon i min mage.

Men oron släppte nog inte fören i V. 18 (man kommer nog alltid vara lite orolig) Då fick vi veta att vi väntade en liten flicka som såg helt frisk och utvecklad ut. Och bebis såg verkligen ut som en bebis.

Är nu i V. 26 men kan nog ändå inte riktigt förstå att det finns ett barn i min mage, vårat barn.
Att bli mamma känns skrämmande, oroligt. Kommer jag klara det? Förstår jag vad jag gett mig in på?
Och är jag redo, troligvis inte, men blir nog det när jag får se min lilla flicka för första gången.
Men en sak är säkert, jag är otroligt lycklig och förväntansfull över att vi ska få våran bebis, och kommer göra allt i min makt för att hon kommer få ett bra och lyckligt liv.


Nu behöver hon bara växa en 10-11 veckor till sen är hon så välkommen att komma ut. Och ingen kommer vara lyckligare än oss. 

Du är efterlängtad lilla Emma. 

Här hemma byggs det för fulla muggar. Sedan vi flyttade in i våran nya lägenhet för ca 2 månader sen har renoveringen av hela lägenheten varit i full gång. (Bilder kommer)
Henrik verkar ha lite smått panik att bli klar med allt innan bebis kommer så han ängnar all sin lediga tid med att bygga här hemma.

När jag kom hem från jobbet idag hittade jag han byggandes på vårat nya skötbord.
Eftersom vi bor i en ganska liten lägenhet så var vi tvungen att komma på en bra lösning på hur vi skulle göra med skötbordet.

Efter många bra tips och råd av nära och kära så blev det så här. 


Den är långt ifrån klar men man ser lite iaf hur det ska se ut. Jag har tur som har en sådan händig kille
.